Carolina Flyckt

Igår flyttade en underbar liten varelse in hos våran flock, Teka!
Bilresan hem var inga problem, i början skrek hon väldigt men efter 10 min la hon sig och titta sig omkring. Första stoppet blev hemma hos mor o far, Teka fick komma in först och se sig omkring innan det var dags att släppa in "de stora" som hon aldrig fått träffa innan. Jag hade trott att Anja skulle avsky henne i början men vänja sig så småning om och att Adde skulle bara nosa och gå därifrån, men Oj Oj så fel jag hade!! Anja Älskade henne, svansen gick hela tiden, ingen morrning eller läpplyftning utan pussar! Adde blev istället gringubben, morrade och försökte komma undan, sökte tröst mellan mina ben.
Teka var jättetrött, hade varit hos veterinären för vacc och märkning på dagen och nu allt detta nytt. Hon somnade tryggt i hallen medans vi människor åt ägg o räkmacka=)
Sedan var det dags för hemfärd mot riktiga hemmet, hon fortsatte att sova i bilen. Väl hemma fick jag lyfta ut en trött valp ur bilen, en snabb kissning och sen in. Hon fann sig direkt, gick ens inte runt och kolla alla rummen utan lekte lite i hallen och sen la hon sig för att fortsätta sova.
Natten gick kanon, självklart sov hon i sängen. Riktigt mysig tjej som älskar bli klappad på magen! Hon har sovit det mesta, men gillar att smyga på matte när hon sover och pussa ihjäl henne!!! Var ute en gång runt 1tiden på natten och sen sov vi till kl 8, det gillar vi!







Måste slicka skålen!








Busan


En mycket glad Carro på besök hos Högtryckets kennel en vecka innan leverans

Det blev en jättelyckad rallylydnadsträning igår, gjorde det som en tävling att Adde fick sitta bilen tills det var dags för honom, sen fick han lite snabb uppvärmning och sen köra banan, utan godis. Gick kanon, jättenöjd med honom!



Nu har jag satt upp ett nytt mål med Adde; Starta i godisklassen i Freestyle på Tomtens tävling 21 maj.

Nu är det många bollar i luften, Adde gav jag upp agilityn med, får tänka på hans opererade höft också. Men rallylydnad och freestyle står på listan. Kommer absolut fortsätta med lydnaden men det är en självklarhet. Treiball får ligga lite åt sidan tills efter Freestyletävlingen är avklarad.
Anja får hålla sig till vallningen, agilityn och lydnaden. Rallylydnad och freestyle blir det lite också men ingen tävling för henne i det.


Ikväll blir det lydnadsträning med Nadine och Saiko innan agilitymötet. Kanske att jag slänger in lite freestyleträning istället för lydnaden, kan behövas om vi skall tävla!

Igår på agilitykursen gick vi igenom torrhandling och blindbyten. Dom fick köra flera olika torrhandlingsövningar, bakombyten, framförbyten, blindbyten, framåtsändande, följsamhet, svängar och lära hunden att läsa vilken sida den skall komma in på. Riktigt lyckade övningar!
Vi avslutade med att prova två blindbyten, det klassiska efter en makarontunnel och sedan när hunden skall hoppa ut över ett hopphinder runda det och tillbaka igen. Båda var mycket givande!

Idag blir det rallylydnadsträning, tävlar i Borås på lördag i ridhus så har hyrt ett nytt ridhus idag vi skall träna i för miljöträningen. Adde är ju ändå uppvuxen i ladugård och tränar mycket i ridhus men unghundarna vi har i gruppen som knappt sett hästskit kan det bli värre för.

Imorgon kväll har vi agilitymöte, skall sätta mig och skriva dagordning nu. Camilla har lovat fika=)

Adde tycker att matte är otroligt tråkig när hon har ont, hoppas att hon fattar piken när jag hämtar kopplet=)



Skickade ut honom med soporna istället!



Kvällen avslutades med härlig rallylydnadsträning, riktigt nöjd med Adde!

Har man ont och inte orkar gå är detta den ultimata träningen! Adde tyckte jag var snål med klickandet och provade det mesta, backa, plocka upp, skämmas osv. Det jag har lärt mig är att vara snabbare med klicket, men det är ju så svårt med tajming!

Fasan i trädgården som åt av fågelfrön på marken

---

Härlig promenad med Maria och hundarna. Dock regn, blåst och svinhalt. 

---

Bäst av allt idag var att hälsa på i valplådan hos Eva på Högtrycket´s kennel. Fick äntligen träffa och hålla min lilla Teka<3


Högtrycket´s Dreamflake "Teka"

Maria o Micro tränar starter



Micros första kontaktfält



Jag har svårt att hänga med



Anja



Maria o Lieroy



Tränade svängda tunnlar



Prins Adde



Adde

Idag har det varit Kooikerträff på Västerby. Jättekul att se så många Kooikrar, ingen är den andra lik!





Vi började med fika, sen blev det en långpromenad följt av rallylydnad och agility!






Gruppfoto







Såg två älgar på vägen hem, fina dom är!


Kvällen avslutas med agilitykurs och träning, kontaktfältsträning står på schemat. Får se om jag orkar lägga in bilder om det när jag kommer hem annars tar vi det imorgon.

Det var längesen jag skrev här, det har varken funnits tid eller lust till det. Men nu känner jag att det är dags att skriva av mig allt tråkigt som har hänt, dags att inse att det kanske inte blir bättre än såhär.

Adde har varit dålig en längre tid. Hur lång tid vet jag inte, men jag tippar på ett år, familjen tror 2-3 månader och de som inte känner honom tycker att han är fullt frisk. Hur han är dålig vet jag inte heller, det går inte att sätta tummen på. Något är de i alla fall som inte stämmer, enligt mig. Andra tycker att det kan bero på väder, att vi har en till hund i familjen, löptikar, att han har kommit till åldern där hundar lugnar sig eller helt enkelt att han får så mycket stimulans att han inte har ork att anstränga sig till allt.
Jag vet inte än vad som gjorde mig uppmärksam för ett år sedan att allt inte var som det skulle, jag hade ingen aning om vad jag skulle säga till veterinären när jag ringde och bokade tid ens.
Adde uppför sig helt normalt, goa, glada pigga Adde. Men varför tror jag då att han är dålig? Mina tankar går tillbaka ett helt år, han var ett kilo piggare då, busigare, älskade att springa. Visst kan det stämma att han "mognat", löptik, han är nöjd med sin dag och stimulans och har helt enkelt inte ork kvar att springa på kvällen, varma dagar osv. Men jag är glad att jag inte lyssnade på andra, jag är glad att jag följde min magkänsla. Trots allt så känner jag min hund bäst.
I torsdags ringde jag veterinären och bokade tid. På telefonen undrade de vad som var fel med Adde, allt jag kunde svara var "vet inte" Hon frågade efter hälta, feber, dålig aptit, hosta, slö m.m. Men inget stämde in.
Så i måndags var vi på Vara veterinärstation. Jag blev jätteglad när Anna kom in och skulle undersöka Adde, hon är helt klart min favorit där. Hon tog tre olika blodprov, fästingsjukdomar stod högt på diagnoslistan. Efter det kände hon noga igenom hela Adde och tänjde varenda muskel, inget fel där.
Sedan lyssnade hon på hjärtat. Av hennes ansiktsintryck förstod jag direkt. Hjärtat. Tusen tankar for genom mig. Hon hade inte sagt något än, men jag visste redan. Hennes ansiktsuttryck var stelt och koncentrerat. Hon lyssnade på lite olika ställen medan Adde kärt slickade hennes arm. Det var precis som om han tackade henne, tackade henne för att hon hjälpte honom att berätta det han inte kunde. Sedan tittade hon på mig, suckade sorgset och berättade att Adde har ett blåsljud på hjärtat. Tankarna var många under en hundradelssekund, sorg, orolighet men mest rädsla. Mitt hopp kom snart tillbaka, blåsljud behöver inte vara så farligt, vissa blåsljud kan till och med försvinna tänkte jag. Men hon var snabb att dämpa glädjen, hon fortsatte att berätta. Addes blåsljud var väldigt kraftigt, vilket är onormalt för att han bara är tre år. Hundar opererar man normalt inte utan man ger medicin, vanligt är även att de har vatten i lugorna och att de då får vätskedrivande medicin. Många hundar kan därefter leva ett helt normalt liv till helt normal ålder. När jag frågade om Addes chans till det normala livet och åldern tvekade hon och svarade sedan att det är alldeles för tidigt för att säga något om innan man gjort vidare tester och prov.
Tre väldigt långa dygn gick innan vi fick tid hos Göteborgs djursjukhus. Halv två hade vi tid, morgonen och resan dit kändes som en evighet.

Ikväll åkte jag och hundarna tillsammans med Isabella och Nova till Skara brukshundklubb. Eftersom Isabella tävlar med Nova för första gången i nybörjarcupen i Töreboda den 25/4 tyckte vi det var på tiden att träna på en ny klubb med andra hinder. Fast det var mycket folk och hundar, nya hinder och framförallt ny miljö märktes det inte någon skillnad på Nova. Hon var riktigt taggad, och snyggt var det när hon satt grovt lutat framåt i en start och bara väntade på Bellas starttecken. Det gick bra för dem, några missar men det var på svåra ställen i banan.
För Adde gick det också bra. Han var taggad och alert med några småmissar men det tar jag på mig skulden för.
Anja däremot vägrade hoppa! Märklig hund! När ja la pinnen direkt på marken så vågade hon kliva över, sedan hade vi på det lägsta och då vågade hon. Sen hoppade hon som vanligt...

Igår var det tävlingsträning på klubben, det är det varje måndag. Mest är folk där och tränar lydnad och så även jag. Tränade endast "förighet" igår. Framåt, bakåt, vänster och höger vid min sida med nosen åt ett håll, alltså inga svängar. Anledningen till att vi tränade detta var att han alltid släpper blicken från mig två sekunder när vi börjar marschera. Så nu vill jag göra honom uppmärksam på att han inte alltid kan lita på att vi börjar gå rakt fram, jag kan även backa eller gå åt någon sida. Förhoppningsvis blir han då mer uppmärksam i starten.

Försökte med upplet i skogen. Sist gick det ju åt skogen så nu skulle vi reda ut det. Men jag klarade faktist inte det, även denna gången sprang han ut till föremålet och stannade och nosade. Jag ropar och springer åt andra hållet varje gång för att han ska få upp farten tillbaka men han tycks inte bry sig när det är upplet, verkar veta om att "hon lämnar mig ändå inte här". Och det stämmer ju! Kommer han inte när jag sprungit ett bra tag så vänder jag ju om och kollar vad fasen han håller på med! Nästa gång ska jag inte vara så dum, jag ska fortsätta springa, lämna honom i skogen, om jag så måste springa en kilometer så ska jag inte låta honom vinna!

På söndagar går jag och Adde aktiveringskurs. Vi har gått både lydnad, spår och agilitykurser men tyckte ändå det kunde vara kul att komma ut på kurs. Man lär ju sig alltid något och kan vara kul att träffa nytt folk att träna med.
I går var första kurstillfället. Vi kollade hundarnas föremålsintresse och sedan gjorde vi första steget i upplet.
Lekte intensivt med hunden och leksak en sträcka på 10m, lämnade leksaken och tog med sig hunden tillbaka, vände upp och när hunden hade koll på leksaken 10 m bort sa vi "leta" och släppte hunden, berömde när hunden greppade och kallade in.
Några hade problem med föremålsintresset, men många hade problem med själva inkallningen och att hunden skall lämna tillbaka leksaken. Eftersom jag tränar upplet med Adde så var självförtroendet på topp och detta var en alldeles för "lätt" övning för oss, men ack så fel!!! Adde sprang som en tok ut och tog föremålet, släppte föremålet, nosade och PISSA!!!

Adde pissar!
Alla skrattade och fy vad jag skämdes! Efter att ha nosat lite till kommer han till mig jättelycklig, fast lunkandes utan föremål med sig... Så nu vet vi vad vi ska träna på, miljöer! Tyckte vi varierade oss bra på olika skogar men här fick vi beviset. Fast miljöträning kan man aldrig få för mycket av!

Jag och Adde

I lördags samlades hela agilitygänget och tränade ihop. Byggde ingen bana utan hade olika kombinationer. Tränade mycket kontaktfält eftersom de inte var med oss i ridhuset under vinterträningen. De sitter fortfarande, Adde stannar så fint fast att jag fortsätter springa framåt.
Adde på gungans kontaktfält
Tolv hundar var med denna gång, alla kunde tyvär inte komma, men väl många ändå. Kurserna på klubben har startat, fyra kurser hölls idag plus vi i agilityn som var och tränade, parkeringen var full! Tog en del bilder under dagen. Mest på agilityn men även på de andra som går kurser.

Pappa går grundkurs med min lilla. Tyckte att han behövde lära sig mer om hund eftersom han har en hundtok till dotter. De skötte sig väl på kursen och hade till och med fått viskat till sig att de var kursens bästa deltagare, kontakten var kanon. Ja, det är väl bara att ta åt sig äran eftersom jag tränat både pappa och Anja=) Jag kan lova att jag mer än gärna vill gå till planen där deras kurs håller till och kommentera pappa och justera allt han gör med Anja. Tur att alla är där direkt och slår mig på fingrarna, annars hade inte pappa haft det lätt med mig!

Pappa Göran och Anja