freestyle, agility och harjakt
Gårdagens projekt var att börja lära Adde att -backa ut-vända sig om ett halv varv-backa in. Backningen kan han sen tidigare, men just vändningen var det svåraste! Funderade på om jag skulle lära in tricket baklänges och lära in "back in" först. Alltså ställa honom på avstånd, vänd bortåt och sedan be honom att backa mot mig utan att vända sig om. Vilket som, så blev det att jag bara övade att han skulle vända sig ett halv varv på mitt "vänd". Detta tycker jag gick riktigt bra, med hjälp av handen. Detta fungerar nog bäst för oss. Någon som har något annat sätt?
På jobbet var allt lugnt, nja, nästan, en kalv hade kommit inatt och när det var dags för mjölkning blinkade hela gropen rött. Lyckades inte fixa gropen efter många om och men, men hoppas att det är bort tills imorgon (dygnsskiftet nollställer gropen).
Jag mjölkar i gropen
Efter jobbet åkte jag och Bella med hundarna till BRK. Agility hade vi i planerna och så blev det också. Bella med Nova gör sin tävlingsdebut i nybörjarcupen den 25/4, så vi insåg att vi behöver nog åka och träna lite nu innan alla kurser tar över alla hinder och planer. Gick kanon för dem, lite svårigheter i slalom men det kommer. Adde gick också fint, körde motivationsbana med honom det allra sista och det är nog vad han behöver. Anja fick hoppa lite och klättra på A-hindret. Det sista skulle hon få prova säcken som Bella höll upp till en tunnel men Anja tvärvägrade. Bytte säcken mot en tunnel, men även den lika hemsk! Tunnlar som Anja sprungit runt, runt i innan var ikväll hemskt farligt enligt henne!
Isabella och Nova i slalom (skymning)
Imorses förgyllde hundarna min dag (det gör de varje dag men idag väldigt mycket extra). På morgonpromenaden genade vi över åkern, busade med leksak så hundarna var extra taggade. 15 meter bort från mig så springer Anja på en hare som legat och tryckt. Haren sätter full fart och så gör Anja också! Normalt brukar jag kunna bryta Anja i jakt men när hon nu ligger en meter bakom haren är det bara för mig att inse att jag är chanslös hur mycket jag än skriker. Istället riktar jag all min energi på att se till så att inte Adde hakar på haren och Anja. Ryter till allt jag orkar på Adde när han spänner sig för att springa efter. Adde stannar upp, och så gör även Anja! Båda hundarna kommer till mig lite ofrivilligt och där står jag, stum. Glädjen som spred sig inom mig är obeskrivbar. Att Anja tvärnitade och vände känns toppen, men det som känns bäst är ändå att Adde inte stack (fast han bara stod 5 meter från mig). Adde är vad man annars ser som ett "hopplöst" fall när det gäller jakt. Fast idag tyckte jag mig skymta ljuset i tunneln.
