Carolina Flyckt

Uppstigning halv 9, tar bilen till ulven (en skog vi kallar så) lägger tre kortare spår och går en halvtimma med hundarna medans spåren får dra till sig. Adde var riktigt duktig på promenaden, höll sig någorlunda nära och stack inte iväg som han annars har lätt för att göra. Anja det lilla svarta yrvädret ser man inte mycket av, även om hon är precis brevid en, hon är för snabb.
Så var det dags att ta spåren, Adde som är jätteduktig på att använda sin nos är inget för att spåra. Jag vet att han kan och att han vet exakt var han har spåret, men han skiter bara i det! Men som i allt är han svår att motivera. I alla fall så har jag nu insett att Adde kommer aldrig tycka det är givande att ta 200m spår, bara att matte är tjatig. Så jag nöjer mig med att han tar 3*30m spår med vinkel idag, två med korv i slutet och ett med boll. Han tar dem lika bra som vanligt, fast man tycker ju att när jag lagt ner min möda att gå de där spåren så kan väl han visa lite intresse, men ikke.
Som när vi gick spåranalyskurs på Såtenäs, en figge låg gömd berädd på att ta emot Adde i spårets slut, men Adde ser honom 10m innan och bara vänder på klacken till närmsta träd och kissar och sen vill han bli frikopplad så han kan göra bättre saker. Han är inte ett dugg intresserad av människor med leksaker och godis ute i skogen. Spåren tar han men bara för att jag säger till honom. Svårmotiverad, vad gör man! 
Vi har till och med bett min pappa (Addes favorit) att åka till skogen, lägga en välanvänd tröja och gå in i skogen och ligga där tills vi kommer. Innan så har inte Adde fått träffa pappa utan vi kommer till skogen och kliver ur bilen och oj! Här luktar det morfar! Morfars tröja ligger här! Och så har Adde fått spåra. Visst höjer det motivationen av att morfar som han inte har fått träffa på flera dagar ligger ute i skogen, men bara för detta spåret. Nästa spår är lika tråkigt.
Men jag tänker inte ge upp, jag tänker inte ge mig. Visst, jag har en spårhund som tar spåren jag ber honom ta, men inte mer än så. Han kan väl åtminstonde låtsas att han tycker om det. Jag får väl prova det gamla heliga "fusket" med att strö köttbullar och riva i marken. Motivation?

Mitt bästa tips vid spårning: Ha alltid med dig en boll i fickan. När hunden är extra duktig eller om du märker att det blir för svårt, kommer att bli fel eller att ni på annat sätt inte kommer klara spåret. Ta fram bollen och kasta den framför hunden så att den inte ser att det var du. Ett bra sätt att belöna hunden När Den Spårar, och inte bara när den hittat sluttampen.

Idag har jag jobbat morgon. Börjar 06.00 och har en halvtimma till jobbet, med det innebär det att klockan börjar ljuda 04.30 och att jag måste ta mig ur sängen absolut senast 05.00. Jag har exakt en halvtimma på mig från att klockan ringer till att jag måste gå upp. Under den halvtimman ringer klockan var nionde minut, något som jag tycker är bland det bästa som uppfunnits för då kan man ligga och dra sig lite till...och lite till....och lite till....osv. Men vid den punkten är jag och hundarna inte eniga, varje gång klockan ringer vänder de på sig, suckar, stönar och grymtar ljudligt så att jag och klockan ska veta att de faktist sover! Men övriga mornar, då jag inte behöver gå upp för än runt 08.00, då är det ombytta roller. Hundarna börjar gå omkring, dricker lite vatten, pussar på matte, lägger sig, reser sig, kliar sig, dricker lite, leker lite med leksakerna, pussar på matte, lägger sig, reser sig, lägger sig, osv. Då är det jag som vänder mig om, helst med kudden över huvudet, och suckar, stönar och grymtar, soooooov!

Så slår klockan 05.00 och det är dags att gå upp. Varje vecka samma sak. Det är mörkt och kallt i rummet. Sängern är varm och mjuk. Tanken på att alla andra, vänner, familj och grannar ligger och sover gör det inte lättare att gå upp. Hostar till lite, oj, jag är sjuk! Bäst jag ringer och sjukanmäler mig. Ne, fan, nu hostar jag inte mer, pust, jag blev ju så glad där för en stund, vara hemma och sova. Så är klockan 05.05, tiden går fort. Det bästa vore nu om Adde hör något utanför och börjar skälla, då blir jag klarvaken och kan gå upp. Men han sover, på rygg, med tassarna i luften och har inte en tanke på att gå upp, inte ens en tanke på att lyssna utanför.
05.07 jag tvingar mig att tända lampan så att jag skall vakna till. Det hjälper, lite. Fortfarande ingen lust att gå upp men samveteskänslan kommer, du måste! Tittar på klockan igen, 05.10, vaknar till och inser att nu måste jag gå upp om jag skall komma i tid. Men vadå komma i tid, de andra kommer inte till jobbet förän 08.00 så bara jag är klar innan de kommer. Men vilket som går jag äntligen upp, klär på mig och börjar duka fram frukost. Då vaknar hundarna, det prasslar i köket. Men där gick dom på en blåsning för istället för frukost till dem så öppnar jag ytterdörren och tvingar ut dem. Äter min frukost och fixar fika att ta med till jobbet.
Hundarna är glada när jag äntligen är klar och kommer ut till dem. Åka bil! Ja! Vart? Synd bara att de är så dumma och fortfarande inte har fattat att när vi går upp 05.00 i mörker och kyla så ska vi till jobbet. Fast de är lika glada för det, jaga kossor, katter och andra hundar en hel dag, kan det bli bättre?

Idag har jag och valpen varit på vallningskurs. Tog ledigt från jobbet och gav mig iväg imorse. Helt underbart perfekt, önskar att man kunde vara där varje dag.
I början låste Anja mest på fåren men i slutet kom hon igång ordentligt och gjorde sina utfall. Hon blir så himla ivrig så utfallen är något vi kommer att få kämpa hårt med! Men det är en helt otroligt duktig hund, lydnaden sitter som i klass lll (i alla fall i jämförelse med andra 4 månaders valpar) och vallningen har hon tänt till på rejält.
Ska allt träna på kalvarna på jobbet kommande månader, lite närhetsträning och avslappning. Men drömmen vore ju ändå att ha 5-10 får att träna på, men bara man slipper allt jobb med dem. Kanske att de kan gå i lösdriften med korna!? Önsketänkande!
Hände en del roliga saker under vallningen, det roligaste var väl dock att Anja körde fåren rakt på mig och de slog undan benen för mig och att jag sedan låg på rygg med benen i luften på deras ryggar när de var i full galopp, efter ett tag skingrade fåren sig och jag åkte med en rejäl duns ner i leriga fårskitskulor i gräset. Härligt!

Igår var vi på inomhusträningen för agility, Adde är solklar! Det går att leka något otroligt med honom och göra riktigt kluriga saker, synd bara att han saknar lite av den farten han faktist skulle kunna ha.
Ikväll ska vi till tävlingsträningen för lydnad. Jag har faktist bestämt mig för att backa ett steg i träningen och gå lugnare och noggrannare fram, ikväll får vi se hur jag lyckas med det.