Svårmotiverad spårhund
Uppstigning halv 9, tar bilen till ulven (en skog vi kallar så) lägger tre kortare spår och går en halvtimma med hundarna medans spåren får dra till sig. Adde var riktigt duktig på promenaden, höll sig någorlunda nära och stack inte iväg som han annars har lätt för att göra. Anja det lilla svarta yrvädret ser man inte mycket av, även om hon är precis brevid en, hon är för snabb.
Så var det dags att ta spåren, Adde som är jätteduktig på att använda sin nos är inget för att spåra. Jag vet att han kan och att han vet exakt var han har spåret, men han skiter bara i det! Men som i allt är han svår att motivera. I alla fall så har jag nu insett att Adde kommer aldrig tycka det är givande att ta 200m spår, bara att matte är tjatig. Så jag nöjer mig med att han tar 3*30m spår med vinkel idag, två med korv i slutet och ett med boll. Han tar dem lika bra som vanligt, fast man tycker ju att när jag lagt ner min möda att gå de där spåren så kan väl han visa lite intresse, men ikke.
Som när vi gick spåranalyskurs på Såtenäs, en figge låg gömd berädd på att ta emot Adde i spårets slut, men Adde ser honom 10m innan och bara vänder på klacken till närmsta träd och kissar och sen vill han bli frikopplad så han kan göra bättre saker. Han är inte ett dugg intresserad av människor med leksaker och godis ute i skogen. Spåren tar han men bara för att jag säger till honom. Svårmotiverad, vad gör man!
Vi har till och med bett min pappa (Addes favorit) att åka till skogen, lägga en välanvänd tröja och gå in i skogen och ligga där tills vi kommer. Innan så har inte Adde fått träffa pappa utan vi kommer till skogen och kliver ur bilen och oj! Här luktar det morfar! Morfars tröja ligger här! Och så har Adde fått spåra. Visst höjer det motivationen av att morfar som han inte har fått träffa på flera dagar ligger ute i skogen, men bara för detta spåret. Nästa spår är lika tråkigt.
Men jag tänker inte ge upp, jag tänker inte ge mig. Visst, jag har en spårhund som tar spåren jag ber honom ta, men inte mer än så. Han kan väl åtminstonde låtsas att han tycker om det. Jag får väl prova det gamla heliga "fusket" med att strö köttbullar och riva i marken. Motivation?
Mitt bästa tips vid spårning: Ha alltid med dig en boll i fickan. När hunden är extra duktig eller om du märker att det blir för svårt, kommer att bli fel eller att ni på annat sätt inte kommer klara spåret. Ta fram bollen och kasta den framför hunden så att den inte ser att det var du. Ett bra sätt att belöna hunden När Den Spårar, och inte bara när den hittat sluttampen.
Så var det dags att ta spåren, Adde som är jätteduktig på att använda sin nos är inget för att spåra. Jag vet att han kan och att han vet exakt var han har spåret, men han skiter bara i det! Men som i allt är han svår att motivera. I alla fall så har jag nu insett att Adde kommer aldrig tycka det är givande att ta 200m spår, bara att matte är tjatig. Så jag nöjer mig med att han tar 3*30m spår med vinkel idag, två med korv i slutet och ett med boll. Han tar dem lika bra som vanligt, fast man tycker ju att när jag lagt ner min möda att gå de där spåren så kan väl han visa lite intresse, men ikke.
Som när vi gick spåranalyskurs på Såtenäs, en figge låg gömd berädd på att ta emot Adde i spårets slut, men Adde ser honom 10m innan och bara vänder på klacken till närmsta träd och kissar och sen vill han bli frikopplad så han kan göra bättre saker. Han är inte ett dugg intresserad av människor med leksaker och godis ute i skogen. Spåren tar han men bara för att jag säger till honom. Svårmotiverad, vad gör man!
Vi har till och med bett min pappa (Addes favorit) att åka till skogen, lägga en välanvänd tröja och gå in i skogen och ligga där tills vi kommer. Innan så har inte Adde fått träffa pappa utan vi kommer till skogen och kliver ur bilen och oj! Här luktar det morfar! Morfars tröja ligger här! Och så har Adde fått spåra. Visst höjer det motivationen av att morfar som han inte har fått träffa på flera dagar ligger ute i skogen, men bara för detta spåret. Nästa spår är lika tråkigt.
Men jag tänker inte ge upp, jag tänker inte ge mig. Visst, jag har en spårhund som tar spåren jag ber honom ta, men inte mer än så. Han kan väl åtminstonde låtsas att han tycker om det. Jag får väl prova det gamla heliga "fusket" med att strö köttbullar och riva i marken. Motivation?
Mitt bästa tips vid spårning: Ha alltid med dig en boll i fickan. När hunden är extra duktig eller om du märker att det blir för svårt, kommer att bli fel eller att ni på annat sätt inte kommer klara spåret. Ta fram bollen och kasta den framför hunden så att den inte ser att det var du. Ett bra sätt att belöna hunden När Den Spårar, och inte bara när den hittat sluttampen.
Kommentarer
Trackback
