Äntligen hemma!!
Bilresan hem var inga problem, i början skrek hon väldigt men efter 10 min la hon sig och titta sig omkring. Första stoppet blev hemma hos mor o far, Teka fick komma in först och se sig omkring innan det var dags att släppa in "de stora" som hon aldrig fått träffa innan. Jag hade trott att Anja skulle avsky henne i början men vänja sig så småning om och att Adde skulle bara nosa och gå därifrån, men Oj Oj så fel jag hade!! Anja Älskade henne, svansen gick hela tiden, ingen morrning eller läpplyftning utan pussar! Adde blev istället gringubben, morrade och försökte komma undan, sökte tröst mellan mina ben.
Teka var jättetrött, hade varit hos veterinären för vacc och märkning på dagen och nu allt detta nytt. Hon somnade tryggt i hallen medans vi människor åt ägg o räkmacka=)
Sedan var det dags för hemfärd mot riktiga hemmet, hon fortsatte att sova i bilen. Väl hemma fick jag lyfta ut en trött valp ur bilen, en snabb kissning och sen in. Hon fann sig direkt, gick ens inte runt och kolla alla rummen utan lekte lite i hallen och sen la hon sig för att fortsätta sova.
Natten gick kanon, självklart sov hon i sängen. Riktigt mysig tjej som älskar bli klappad på magen! Hon har sovit det mesta, men gillar att smyga på matte när hon sover och pussa ihjäl henne!!! Var ute en gång runt 1tiden på natten och sen sov vi till kl 8, det gillar vi!
Måste slicka skålen!
Busan
En mycket glad Carro på besök hos Högtryckets kennel en vecka innan leverans
Lite av varje
Skickade ut honom med soporna istället!
Kvällen avslutades med härlig rallylydnadsträning, riktigt nöjd med Adde!
Targetträning med Adde
Första träffen med valpen
Fasan i trädgården som åt av fågelfrön på marken
Härlig promenad med Maria och hundarna. Dock regn, blåst och svinhalt. 
Bäst av allt idag var att hälsa på i valplådan hos Eva på Högtrycket´s kennel. Fick äntligen träffa och hålla min lilla Teka<3
Högtrycket´s Dreamflake "Teka"
Kooikerträff på Västerby
Idag har det varit Kooikerträff på Västerby. Jättekul att se så många Kooikrar, ingen är den andra lik!
Vi började med fika, sen blev det en långpromenad följt av rallylydnad och agility!
Gruppfoto
Såg två älgar på vägen hem, fina dom är!
Kvällen avslutas med agilitykurs och träning, kontaktfältsträning står på schemat. Får se om jag orkar lägga in bilder om det när jag kommer hem annars tar vi det imorgon.
Underbara hundar!
Adde
Anja
Micro & Lieroy
Tankar om ens allt
Adde har varit dålig en längre tid. Hur lång tid vet jag inte, men jag tippar på ett år, familjen tror 2-3 månader och de som inte känner honom tycker att han är fullt frisk. Hur han är dålig vet jag inte heller, det går inte att sätta tummen på. Något är de i alla fall som inte stämmer, enligt mig. Andra tycker att det kan bero på väder, att vi har en till hund i familjen, löptikar, att han har kommit till åldern där hundar lugnar sig eller helt enkelt att han får så mycket stimulans att han inte har ork att anstränga sig till allt.
Jag vet inte än vad som gjorde mig uppmärksam för ett år sedan att allt inte var som det skulle, jag hade ingen aning om vad jag skulle säga till veterinären när jag ringde och bokade tid ens.
Adde uppför sig helt normalt, goa, glada pigga Adde. Men varför tror jag då att han är dålig? Mina tankar går tillbaka ett helt år, han var ett kilo piggare då, busigare, älskade att springa. Visst kan det stämma att han "mognat", löptik, han är nöjd med sin dag och stimulans och har helt enkelt inte ork kvar att springa på kvällen, varma dagar osv. Men jag är glad att jag inte lyssnade på andra, jag är glad att jag följde min magkänsla. Trots allt så känner jag min hund bäst.
I torsdags ringde jag veterinären och bokade tid. På telefonen undrade de vad som var fel med Adde, allt jag kunde svara var "vet inte" Hon frågade efter hälta, feber, dålig aptit, hosta, slö m.m. Men inget stämde in.
Så i måndags var vi på Vara veterinärstation. Jag blev jätteglad när Anna kom in och skulle undersöka Adde, hon är helt klart min favorit där. Hon tog tre olika blodprov, fästingsjukdomar stod högt på diagnoslistan. Efter det kände hon noga igenom hela Adde och tänjde varenda muskel, inget fel där.
Sedan lyssnade hon på hjärtat. Av hennes ansiktsintryck förstod jag direkt. Hjärtat. Tusen tankar for genom mig. Hon hade inte sagt något än, men jag visste redan. Hennes ansiktsuttryck var stelt och koncentrerat. Hon lyssnade på lite olika ställen medan Adde kärt slickade hennes arm. Det var precis som om han tackade henne, tackade henne för att hon hjälpte honom att berätta det han inte kunde. Sedan tittade hon på mig, suckade sorgset och berättade att Adde har ett blåsljud på hjärtat. Tankarna var många under en hundradelssekund, sorg, orolighet men mest rädsla. Mitt hopp kom snart tillbaka, blåsljud behöver inte vara så farligt, vissa blåsljud kan till och med försvinna tänkte jag. Men hon var snabb att dämpa glädjen, hon fortsatte att berätta. Addes blåsljud var väldigt kraftigt, vilket är onormalt för att han bara är tre år. Hundar opererar man normalt inte utan man ger medicin, vanligt är även att de har vatten i lugorna och att de då får vätskedrivande medicin. Många hundar kan därefter leva ett helt normalt liv till helt normal ålder. När jag frågade om Addes chans till det normala livet och åldern tvekade hon och svarade sedan att det är alldeles för tidigt för att säga något om innan man gjort vidare tester och prov.
Tre väldigt långa dygn gick innan vi fick tid hos Göteborgs djursjukhus. Halv två hade vi tid, morgonen och resan dit kändes som en evighet.
Grattis Adde 3 år! Och till att du lärt dig att simma!
Idag fyller Adde tre år! Det innebär att han är 21 hundår och eftersom jag fyller 21 först i september så är han äldre än mig nu.. Lilla killen har blivit stor! Grattis!
Adde har lärt sig simma, äntligen! Som unghund vågade han inte doppa tassarna ens, men efter en regnig sommar hade han inget val. Sen efter många men så vågade han gå i till midjan men absolut inte mer. Ibland har det hänt att han trillat i från båten eller bryggan med då har han haft flytväst. Visst kan han simma men han tycker inte om det.
Så förra veckan när vi hade så underbart väder gick min bror, jag och hundarna till båtgården för att hundarna skulle få springa i vattnet. Adde springer till midjan men inte mer, Anja springer på stranden och är livrädd för vattnet.
Vi kastade en pinne långt ut till Adde och eftersom det är väldigt långgrunt så hade han full fart ut. Det varken vi eller Adde visste var att det gick ett två meter brett dike i vattnet långt ut. Adde i full fart flög över till andra sidan diket och kunde hämta sin pinne, nu gällde det bara att han skulle våga ta sig tillbaka till oss och stranden över diket i vattnet. Tillslut vågade han sig tillbaka, enda sättet var att simma! Och så fortsatte vi, kastade pinnen över diket så att han var tvungen att simma två meter för att sedan kunna fortsätta springa till pinnen. (tycker inte om att Adde jagar pinnar/bollar men detta var enda sättet att få honom att simma) Dagen efter vågade vi prova på ett annat badställe där det var ljupare, jag trodde inte att Adde skulle våga simma där men det gjorde han, men bara om man kastar något, och det är max två meter annars vägrar han. Men vad stolt jag blev!
Anja vågar inte bada!
Adde 
Bollen är liiite för långt ut för att Adde ska våga simma
Adde simmar!
Adde hoppar i vattnet
Skara brukshundklubb
För Adde gick det också bra. Han var taggad och alert med några småmissar men det tar jag på mig skulden för.
Anja däremot vägrade hoppa! Märklig hund! När ja la pinnen direkt på marken så vågade hon kliva över, sedan hade vi på det lägsta och då vågade hon. Sen hoppade hon som vanligt...
Aktiveringskurs
I går var första kurstillfället. Vi kollade hundarnas föremålsintresse och sedan gjorde vi första steget i upplet.
Lekte intensivt med hunden och leksak en sträcka på 10m, lämnade leksaken och tog med sig hunden tillbaka, vände upp och när hunden hade koll på leksaken 10 m bort sa vi "leta" och släppte hunden, berömde när hunden greppade och kallade in.
Några hade problem med föremålsintresset, men många hade problem med själva inkallningen och att hunden skall lämna tillbaka leksaken. Eftersom jag tränar upplet med Adde så var självförtroendet på topp och detta var en alldeles för "lätt" övning för oss, men ack så fel!!! Adde sprang som en tok ut och tog föremålet, släppte föremålet, nosade och PISSA!!!
Adde pissar!
Alla skrattade och fy vad jag skämdes! Efter att ha nosat lite till kommer han till mig jättelycklig, fast lunkandes utan föremål med sig... Så nu vet vi vad vi ska träna på, miljöer! Tyckte vi varierade oss bra på olika skogar men här fick vi beviset. Fast miljöträning kan man aldrig få för mycket av!
Jag och Adde
helgen på klubben
I lördags samlades hela agilitygänget och tränade ihop. Byggde ingen bana utan hade olika kombinationer. Tränade mycket kontaktfält eftersom de inte var med oss i ridhuset under vinterträningen. De sitter fortfarande, Adde stannar så fint fast att jag fortsätter springa framåt. 
Adde på gungans kontaktfält
Tolv hundar var med denna gång, alla kunde tyvär inte komma, men väl många ändå. Kurserna på klubben har startat, fyra kurser hölls idag plus vi i agilityn som var och tränade, parkeringen var full! Tog en del bilder under dagen. Mest på agilityn men även på de andra som går kurser.
Pappa går grundkurs med min lilla. Tyckte att han behövde lära sig mer om hund eftersom han har en hundtok till dotter. De skötte sig väl på kursen och hade till och med fått viskat till sig att de var kursens bästa deltagare, kontakten var kanon. Ja, det är väl bara att ta åt sig äran eftersom jag tränat både pappa och Anja=) Jag kan lova att jag mer än gärna vill gå till planen där deras kurs håller till och kommentera pappa och justera allt han gör med Anja. Tur att alla är där direkt och slår mig på fingrarna, annars hade inte pappa haft det lätt med mig!
Pappa Göran och Anja
freestyle, agility och harjakt
Gårdagens projekt var att börja lära Adde att -backa ut-vända sig om ett halv varv-backa in. Backningen kan han sen tidigare, men just vändningen var det svåraste! Funderade på om jag skulle lära in tricket baklänges och lära in "back in" först. Alltså ställa honom på avstånd, vänd bortåt och sedan be honom att backa mot mig utan att vända sig om. Vilket som, så blev det att jag bara övade att han skulle vända sig ett halv varv på mitt "vänd". Detta tycker jag gick riktigt bra, med hjälp av handen. Detta fungerar nog bäst för oss. Någon som har något annat sätt?
På jobbet var allt lugnt, nja, nästan, en kalv hade kommit inatt och när det var dags för mjölkning blinkade hela gropen rött. Lyckades inte fixa gropen efter många om och men, men hoppas att det är bort tills imorgon (dygnsskiftet nollställer gropen).
Jag mjölkar i gropen
Efter jobbet åkte jag och Bella med hundarna till BRK. Agility hade vi i planerna och så blev det också. Bella med Nova gör sin tävlingsdebut i nybörjarcupen den 25/4, så vi insåg att vi behöver nog åka och träna lite nu innan alla kurser tar över alla hinder och planer. Gick kanon för dem, lite svårigheter i slalom men det kommer. Adde gick också fint, körde motivationsbana med honom det allra sista och det är nog vad han behöver. Anja fick hoppa lite och klättra på A-hindret. Det sista skulle hon få prova säcken som Bella höll upp till en tunnel men Anja tvärvägrade. Bytte säcken mot en tunnel, men även den lika hemsk! Tunnlar som Anja sprungit runt, runt i innan var ikväll hemskt farligt enligt henne!
Isabella och Nova i slalom (skymning)
Imorses förgyllde hundarna min dag (det gör de varje dag men idag väldigt mycket extra). På morgonpromenaden genade vi över åkern, busade med leksak så hundarna var extra taggade. 15 meter bort från mig så springer Anja på en hare som legat och tryckt. Haren sätter full fart och så gör Anja också! Normalt brukar jag kunna bryta Anja i jakt men när hon nu ligger en meter bakom haren är det bara för mig att inse att jag är chanslös hur mycket jag än skriker. Istället riktar jag all min energi på att se till så att inte Adde hakar på haren och Anja. Ryter till allt jag orkar på Adde när han spänner sig för att springa efter. Adde stannar upp, och så gör även Anja! Båda hundarna kommer till mig lite ofrivilligt och där står jag, stum. Glädjen som spred sig inom mig är obeskrivbar. Att Anja tvärnitade och vände känns toppen, men det som känns bäst är ändå att Adde inte stack (fast han bara stod 5 meter från mig). Adde är vad man annars ser som ett "hopplöst" fall när det gäller jakt. Fast idag tyckte jag mig skymta ljuset i tunneln.
Dessa eviga mornar
Så slår klockan 05.00 och det är dags att gå upp. Varje vecka samma sak. Det är mörkt och kallt i rummet. Sängern är varm och mjuk. Tanken på att alla andra, vänner, familj och grannar ligger och sover gör det inte lättare att gå upp. Hostar till lite, oj, jag är sjuk! Bäst jag ringer och sjukanmäler mig. Ne, fan, nu hostar jag inte mer, pust, jag blev ju så glad där för en stund, vara hemma och sova. Så är klockan 05.05, tiden går fort. Det bästa vore nu om Adde hör något utanför och börjar skälla, då blir jag klarvaken och kan gå upp. Men han sover, på rygg, med tassarna i luften och har inte en tanke på att gå upp, inte ens en tanke på att lyssna utanför.
05.07 jag tvingar mig att tända lampan så att jag skall vakna till. Det hjälper, lite. Fortfarande ingen lust att gå upp men samveteskänslan kommer, du måste! Tittar på klockan igen, 05.10, vaknar till och inser att nu måste jag gå upp om jag skall komma i tid. Men vadå komma i tid, de andra kommer inte till jobbet förän 08.00 så bara jag är klar innan de kommer. Men vilket som går jag äntligen upp, klär på mig och börjar duka fram frukost. Då vaknar hundarna, det prasslar i köket. Men där gick dom på en blåsning för istället för frukost till dem så öppnar jag ytterdörren och tvingar ut dem. Äter min frukost och fixar fika att ta med till jobbet.
Hundarna är glada när jag äntligen är klar och kommer ut till dem. Åka bil! Ja! Vart? Synd bara att de är så dumma och fortfarande inte har fattat att när vi går upp 05.00 i mörker och kyla så ska vi till jobbet. Fast de är lika glada för det, jaga kossor, katter och andra hundar en hel dag, kan det bli bättre?
